Nu Jävlar!!! Har anmält mig och Sydney till SM i freestyle som går av stapeln den 4:e april 2010 på lilla sthlm i Älvsjö mässan!

Jag använder mig av samma program som förra året dock med några nya konster och kombinationer som enligt mig gör halva programmet...
Träningen går jäkligt bra för tillfället, Sydney klara nu lite mer än halva programmet PERFECT! och resten är de nya grejerna som vi kämpar hårt med!

Har nu även fått en personal trainer till mig och Sydney inför SM... Kände mig lite bortskämd i början men nu är det ingen lek längre...
För att Sydney ska orka ett helt prgram krävs ju lite kondition och styrka också!
Så vi har joggning, cykling, simmning, snö- pulsning och uthållighetsträning på schemat!

Varför jag använder mig av det gamla programmet är för att jag åker till Thailand 2 veckor (kommer hem samma vecka som SM) och kände därmed att jag inte kommer att ha en chans att träna in ett nytt program.

Förutom träning så har jag med hjälp av Anders Hallgren även bytt Sydneys diet. Vet inte om det gör ngn skillnad, men det visar sig väl...

Känner mig som en elitidrottare som tränar inför OS just nu, men vill man vinna så vill man... Även om vi inte gör det så är jag fit för beach 2010 och Sydney inför årets freestyle och agility tävlingar!

                            

                            

I Söndags åkte jag med Sydney och Queenie till Ekerö för att göra vallanlagsprovet HIC. Det är ett prov för Cattledog, Kelpie och bearded collie för att se om hundarna har kvar sina naturliga vall förmågor. Man tittar på om hunden tex. håller ett viss avstånd, intresserad av fåren, fokuserad på arbetet och om den är sammarbetsvillig.

Båda hundarna fick godkänt. Inte för att det var direkt svårt... men jag vet att det finns hundar som inte klarat det...

Sydney fick kommentaren: mjukt och trevligt arbetsätt, håller bra avstånd, förig hund.

poängen blev:
Intresse: 4/5
Naturlig förmåga: 5/5
mental uthållighet: 4/5
samarbete/styrbarhet: 3/5 - vilket är bäst.

sammanlagt 4,33 i snitt.

Queenie var inte så pjåkig hon heller, det var hennes andra möte med får. Hon fick kommentaren: intensiv, trevlig arbetshund, dyker in ibland, håller avstånd.

Poängen blev:
Intresse: 4/5
Naturlig förmåga: 3/5
mental uthållighet: 3/5
Samarbete/ Styrbarhet: 3/5

sammanlagat 3,33 i snitt.

Vet inte vad poängen ligger i snitt på alla cattledogs som gjort testet så siffrorna säger mig inte så mycket, om någon har koll på det så får ni gärna kommentera i bloggen.

Ögonspeglade Sydney för första gången på Strömsholm för någon vecka sedan för Maria Källman som friade henne men ville dock att jag skulle göra om det om 6 månader. Hon förklarade att hon hade hittat nånting som hon inte riktigt visste vad det var i höger öga och att det kanske syns om 6 månader. Det var även en till Veterinär som tittade på Sydney eftersom hon inte var säker och han såg inget konstigt alls...
Blev självklart upprörd efter detta besök och ville ha lite mer svar när känslorna hade lagt sig och ville därför prata med den manliga veterinären då Maria Källman var fruktansvärt dålig på att förklara saker.
Ringde Strömsholm som bokade in en telefon tid med den manliga veterinären, Nils... Men när jag sedan får samtalet så är det Maria Källman som ringer i varje fall... Blir irriterad men frågar i varje fall alla frågor som jag hade men blir tyvärr inte mycket klokare nu heller...
Sen säger hon att det inte är så bra att avla på Sydney då hon har PRA B... Blir lite fundersam och fattar inte riktigt vad hon menar. Börjar därmed att förklara PRA för henne (vad A,B & C står för), och till hennes försvar säger hon:
Citat: - Ja, jag kan ju inte benämningarna för PRA så bra...

Efter detta telefonsamtal kändes det som att denna person inte har en aning om vad hon pratar om och bokade in en ny tid hos Erik Källgren på Arboga djurklinik istället... Han ska ju ändå vara best of the best...

Resultatet visade sig sorgligt nog inte vara så positivt som jag hade önskat...  Sydney har fått diagnosen bakre polär katarakt- vilket är ärftligt. Och kommer därmed inte att gå i avel.

Trodde verkligen inte att det skulle hänga på ögonlysningen då rasen inte har något problem med detta ÖVERHUVUD TAGET!

Sydney kommer troligen aldrig få något men av detta under sitt liv, vilket eg. är det viktigaste!
Har gråtit ögonen ur mig och kommer nog må skit ett tag framöver men, livet går väl vidare... Kan ju hoppas att jag har fått min del av otur inom aveln nu en tid framöver, komiskt nog innan jag ens hunnit börja...
Har i varje fall lärt mig en läxa om att inte ta saker och ting för givet...

Min bästa, älskade Sydney kommer härmed enbart bli tränings och tävlings kamrat och vi har mycket kvar att lära och visa!