Jag hade länge velat ha en vallhund men jag var trött på att alla bara skaffade sig border collies (fastän jag i framtiden säkert nån gång kommer att skaffa en..), jag gillar att stå ut i mängden, så då fick det bli en cattledog. Det jag hade läst om dem verkade passa in på min personlighet och jag gillar utmaningar! De är dessutom mycket sötare!

Problemet var att jag ville ju jobba med min hund och jag hade aldrig sett en Cattledog i action... Kan ju inte bedömma en hund i utställningsringen direkt. Kollade upp lite kennlar och hälsade på hos 3 utav dem. Tredje gången gillt säger man väl, för där hittade jag en hane (Sydneys pappa, Bosse) som var Grymt snygg, hur trevlig som helst, mkt action! och hade en utstrålnig som jag aldrig kommer att glömma!

Sydneys mamma (Flamma) är inte dålig hon heller... Man kunde se det där lilla extra i hennes blick och så är hon lika vacker som min Sydney...
Sydney var Grymt söt som valp och jag fastnade för henne direkt! 

Vet inte hur många gånger dock jag blev varnad av människor om att köpa en Cattledog (de är elaka mot både folk och hundar, envisa, och för kraftiga för att köra agility med bla, bla ,bla)...

Ingenting av detta har stämt in på Sydney. Hon är istället: Lite smått galen (precis som jag vill ha det), Extremt lättlärd, Extremt lyhörd, mycket snabb och smidig, gör inga utfall på andra hundar, människor hon anser trevliga hälsar hon gärna på, jagar inget vilt, älskar att gosa, och sist men inte minst att ÄTA... Det sist nämda har ju sina fördelar och nackdelar... Lämnar man nåt framme så får man skylla sig själv enligt Sydney... 

Förutom det här med att hon snor allt "ätbart" hon kan komma över så kan jag faktiskt inte påstå att jag haft nåt större problem med henne under hennes uppväxt!

Nu förstår ju jag att alla Cattledogs inte är som Sydney (mött några stycken nu) men det är så här Jag tycker att en Cattledog ska vara, visst Sydney har sina små skavanker (ingen hund är perfekt) men i det stora hela skulle jag inte vilja byta ut nånting! Jo, (jag ångra mig) ett inte så gällt skall skulle inte sitta helt fel...

När man nu är lite halft galen som Sydney, kan man dock komma på väääldigt korkade saker ibland...

Som t.ex. när vi skulle gå på ett dop, vi var lite sena men jag var noga med att stänga alla dörrar och fönster och framförallt låsa dörren eftersom Gizmo öppnar dörrar. Kyrkan ligger 5 minuter från huset och det kanske tog en timme på dopet.

När vi sedan svänger in till vårt hus ser jag Sydney ute på altanen. Hon kommer jätte glad och möter oss när vi kör upp med bilen.

Hur F*N kom hon ut!? Går runt och kollar i hela huset tills jag hittar ett öppet fönster på ÖVERVÅNINGEN!!! Det j*vla puckot har hoppat ut från fönstret och landat på altanen 4 meter ner. Det är ett under att hon inte skadade sig det minsta. Blev såklart väldigt orolig att det kanske kommer senare i livet men än så länge har vi inte märkt av nåt... *peppar, pepper ta i trä*

Detta är dock väldigt vanligt hos Cattledogs, de skiter i om det är ett stup, stor sten eller ett träd i vägen. Dem bara Röjer fram!

Det är därför det är så bra att de är kraftiga och stabila hundar. Tror faktiskt inte Sydney har gjort sig illa någonsin...

Sydney och jag gillar att prova på nya saker och angagerar oss därför i många olika hundsporter... Förutom utställning (som i mina ögon inte riktigt gills) så tränar/tävlar vi i bl.a: Agility, Freestyle, Lydnad, Sök, Viltspår och framförallt Vallning!
Sydney är en höjdare på vallning men matte är inte så duktig ännu...

                                 
                                                                                          Sydney vallar - 6 månader gammal